Oj sann....

Det va inte igår, det va läängesen.
Jag vet inte om jag kommer forstätta nu heller. men just idag eller just nu känner jag för att skriva av mig. Fast jag vet inte om vad men jag får se om det blir något

I fredags morgon började jag tappa kraften i mina armar, jag va på jobbet, va yr, fick hålla i mig när jag gick, efter det började armarna.
Ringde 1177, som tyckte jag skulle ringa vårdcentralen, gjorde detta och fick en snabb tid, fick ringa min älskade syster som fick skjutsa mig. Paniken fanns för jag va orolig vad som hände med min armar, men kunde samtidigt inte oroa mig, jag kände mig så bortkopplad i huvudet.
Iaf från vårdcentralen fick jag åka ambulans till sjukhuset, syrran åkte hem och lämnade Fabian sen kom hon in. Väl inne gjordes det tester på vad jag tex klarade av. Las in på akuten, tyckte då att jag kunde röra på fingrarna bättre och mkt mer än innan. Efter en stund kom syrran och just när hon kom nästan så va det dags att åka mot hjärnröntgen. Sen fick vi upp till en avd. Efter vi varit där en stund kom Daniel. Sen va det bara att vänta, Jag fick mer och mer tillbaka orken och kraften i armen och började kunna lyfta den. Efter mer väntan så tyckte jag att jag kunde använda armen som vanligt. Stratx där efter kom läkaren in och berättade vad hjärnröntgen visade och att det såg bra ut och att dom inte sett något alls och det va ju så skönt att höra. Vi kunde pusta ut från det.
Det bestämmdes att jag fick åka hem.
Va det va som hände?
Läkaren funderade på om det kunde vara migrän...... eller stress kanske.

Nu tar jag det lugnt, kanske måste jag stressa ner lite.
Jag skulle kunna skriva så mkt mer och babbla på om känslor och tankar men jag orkar inte,,, orkar inte.

Kanske varnade kroppen mig, denna gången klarade jag mig.. denna gången.

//Fanny