Ja, så känns det faktiskt. Jag börjar äntligen må bättre iaf så länge jag är hemma.
Medicinen börjar väl göra sin verkar, veckan som varit har varit riktigt jobbigt jag har mått väldigt dåligt vissa dagar. I lördags kom min syster med idéen att; Hon, jag fia och hennes kompis Alice skulle åka till pappas husvagn och sova över en natt bara vi och bara ta det lugnt. Så sagt och gjort även fast jag hade lite ångest över det innan vi kom iväg, Jag har svårt att träffa andra människor och träffa flera samtidigt det märkte jag när jag och Daniel va i husvagnen tidigare i veckan, när vi skulle diska fick jag panik det gick inte jag kan verkligen inte förklara känslan men hemskt va det. Men vi tjejer hade iaf en jätte rolig kväll och diska behövde jag inte oroa mig för, det gjorde Fia och Alice dom va såå duktiga...
Men som sagt hemma mår jag mkt bättre fast det blir värre bara jag åker med Daniel till macken, då vill jag att han parkerat så ingen behöver eller har orsak att gå förbi mitt fönster.
Men vi åkte in och handlade idag tänkte att de skulle gå bra. Jag gick tillochmed in på apoteket själv men kom ut därifrån och kände mig inte lika bra längre. Maxi tog vi alla tre men fy f*n, det blev hemskt jag stod ut men vet verkligen inte när jag kan tänka mig handla igen, jag som brukar älska at handla. Och det gör jag än men jag klarar inte av alla människor.
Jag som alltid varit så social...
Men det är skönt att må bra så länge jag är hemma iaf. Längtar tills jag känner att jag klarar att gå ut med hundarna för nu kan jag få ångest bara jag tänker på det.
Kram banan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar