En plan

Ja, det är ju just det man kan behöva. En plan, över framtiden, vad som skall hända, vad man vill eller ska jobba med...

Jag tyckte jag började komma in på rätt spår iaf en början, på vad som kunde utvecklas. man börjar planera och tänka vidare hur det skulle kunna gå både positivt och negativt, man vänder och vrider. och så kommer man in på om man ska våga ta chansen eller inte. men man vet ju inte vad som händer om man inte gör det. Men så vill man ju inte gå ensam i i det utan man vill ju ha stöd av sina närmaste,, dock diskuterades det inte så mkt här hemma, utan mest jag som bara tänkte (eller kanske drömde jag).

Nä visst sen kan man ju se det så då att det va inte meningen, men om man inte känner så då, det är väl inte så att jag går och gräver ner mig i detta inte så men fasen klart att det är tråkigt.

ja, vad kan man säga.. attsingen med?!?!
Nä, nu är det dags att sluta klaga, ta det som det kommer(?!?!) och fortsätta här hemma med allt som höra till att gå hemma, ska snart köra Lilly till dagis... får väl känna mig färdig med det där.